Det blänker i maskinens bulliga, kromade yta. Som svart, trögflytande olja pumpas kaffet ner i koppen trots att flickan bakom disken fnittrar och har svårt att koncentrera sig på sin uppgift. Där borta i hörnet sitter några män vid ett bord. Oberörda pratar de vidare. Väggarna är målade i en blek pastell. Lokalen inramas av den svängda hyllan med sina lika glest som effektfullt placerade flaskor.

För ett ögonblick är det nästan att jag undrar var jag befinner mig.

Men nej, det här är inte South Beach i Miami, inte Södermalm i Stockholm. Inte heller Berlin, New York, Köpenhamn eller någon annan av dessa metropoler där konceptet alltid måste vara rätt. Tekle, där jag dricker min espresso, är ett litet samhälle i Tigray-provinsen, i den norra, fattigaste delen av Etiopien. Inte långt ifrån oss plöjer människorna tomheten med sina oxar. Plöjer, vänder, plöjer. Ett till synes tröstlöst arbete i det söndereroderade, uttorkade landskapet.

Men här inne, omgivna av väggar i blekt pastell, kromade, uråldriga espressomaskiner, dricker vi gudomligt god espresso. Den första koppen alltid starkast, därefter svagare. Allt enligt uråldrig etiopisk tradition.

”Sidamo är den bästa kaffesorten”, förklarar Bekere Nanaso som förestår en annan, lika vacker espressomaskin på ett annat av dessa fantastiska caféer där tiden tycks ha stannat och sedan tagit ett språng — rakt in i 90-talets inredningsmagasin.

Bekere Nanaso får medhåll av en inte helt nykter man som nu lutar sig mot maskinen med koppen i handen och förklarar att kaffe heter buna på amhara, det språk han själv talar.

Maskinen är av märket President. Hur gammal vet Bekere inte. Kanske trettio år, kanske fyrtio. Kanske var det italienarna som förde med sig kaffemaskinerna under den korta tid de ockuperade Etiopien (1936-41). Om drottningen av Saba drack kaffe vet jag inte (några dagar tidigare har jag sett ruinerna efter hennes palats) men i Nordisk Familjebok (1929) läser jag att kaffe ursprungligen var ”en gemensam benämning på rusgivande drycker”. Samma kunskapskälla spårar kaffets ursprung till provinsen Kaffa nära Omo-floden i sydvästra Etiopien.

Sedan dess har härskarna kommit och gått. Drottningen av Sabas en gång mäktiga riket är idag ett av världens fattigaste länder. Ändå är det idel vänlighet, idel trevlighet som möter mig här på caféet.

Kan det ha med kaffet att göra?