Shaker är i dag namnet på en möbeldesign. Men en gång var det mer än estetik – det var ett sätt att be till gud om ett bra liv här på jorden. Arbete i ett shakersamhälle var samma sak som bön.

I Kentucky, mest kännt för bourbon wiskey, ligger Shakersamhället Pleasant Hill.
Ett socialistiskt experiment i USA som överlevde i mer än 100 år och där riktig socialism praktiserades. Nu finns det inga invånare kvar men byn finns på topp 100-listan över platser i USA som är värda att besöka.

Här byggdes och levde människor i ett samhälle som vilade på allas lika värde, tron på gud och på celibatet. Det sista spelade roll i samhällets nedgåg och fall, det blev helt enkelt inget naturligt tillskott av nya medlemmar. Den sista medlemmen dog ensam i det stora huset 1923. Ett hus som när det stod klart var det största huset i hela nordamerika näst efter Vita huset i Washington. Men som hade rinnande vatten indraget innan president ens hade det.

När man anslöt sig till sekten blev man en del av ett kollektiv som ägde och arbetade tillsammans. Männen levde med männen och kvinnorna med kvinnorna. Man arbetade, åt och sov tillsammans. Livet här var gott. Vid den här tiden var medellivslängden i USA 43 år. Uppe på Pleasant Hill var den 70. Det gjorde samhället attraktivt och drog människor till sig. Förutom att vara ett självförsörjande jordbruk tillverkade man olika produkter, bland annat kvastar. Shakerkvasten är platt och var oerhört populär. Det gick bra för de gudaktiga på kullen. Ända tills industrialismen tog fart runt 1870-talet och folk kunde få det lite bra på egen hand. Kollektivet tappade då sin betydelse. Och tillsammas med ovan nämda celibat tog det slut. Kvar i dag står ett antal av alla de hus som låg här. Oerhört fascinerande att promenera runt, gå in de olika verkstadshusen och träffa kunnig personal som berättar och visar hur arbetet utfördes. Och visningen av det stora huset berättad på bred sydstatsamerikanska är en upplevelse.