För tjugo år sedan hette det solidaritet. Nu har ordet välgörenhet gjort comeback i det svenska språket. Om semantik och ett möjligt paradigmskifte handlade årets sista Global Bar.

Att ordet välgörenhet är på väg tillbaka märks tydligt vid en enkel sökning på webben: Den som köper GodEl är med och ger bort miljoner till välgörenhet, hundvänner kan beställa en kalender och göra en god gärning och den som köper julklappar på nätet kan samtidigt köpa sig ett gott samvete genom att bidra till välgörenhet.

Global Bars samtalsledare var som vanligt David Isaksson och han började med att fråga Radiohjälpens generalsekreterare Finn Norgren: använder ni ordet välgörenhet i er verksamhet?

– Nej, vi använder ordet solidaritet. Radiohjälpen är ju en plattform för att samla in pengar till olika goda ändamål. Men det är viktigt att kräva att staten tar sitt ansvar, vårt bistånd ska vara ett komplement till det ansvaret.

– Det är en hård konkurrens om pengarna idag, fortsatte Finn Norgren. Jag kan inte gå över ett torg en lördag utan att få tre bössor uppkörda under näsan. Det vi är oroliga för är att den traditionella fotrörelsen körs över av marknadsföring, när konkurrensen hårdnar.

Louise Gauffin, marknads- och insamlingschef på Rädda Barnen ville inte heller använda det laddade ordet.

– Vi har till och med haft en kampanj där vi lovat att våra pengar inte går till välgörenhet. Vår grundfilosofi bygger på att barn inte ska vara beroende av välgörenhet för att få sina rättigheter tillgodosedda – det är deras rätt att gå i skolan eller får en trygg uppväxt.

Men tv-galor som Världens barn med ståuppkomiker och vinna Volvo-bilar – det känns för mig mer som välgörenhet än solidaritet, kontrade David Isaksson.

– Vi gör ett sådant event en gång per år, svarade Finn Norgren. Under två veckor har vi intensiva tv-program, sett till ett helt års arbete.

Postkodlotteriet är en av de stora aktörerna som i dag väljer att använda ordet välgörenhet i sin kommunikation. Trots att Rädda Barnen får del av dess intäkter ser inte Louise Gauffin någon risk för att Postkodlotteriets kommunikation skulle påverka Rädda Barnens verksamhet:

– Vi känner oss trygga när vi talar om Rädda barnens egna frågor, även om vi samarbetar med Postkodlotteriet. Vi vill vara inkluderande – om fler i samhället vill göra gott och ge bidrag så ska vi inte fördöma dem, oavsett om orsaken är dåligt samvete eller sann solidaritet. För oss är det viktigaste att ha en långsiktig ekonomisk trygghet för att kunna arbeta med att tillgodose barnens rättigheter. Men att många partnerföretag väljer att kommunicera välgörenhet utåt, det är säkert ett sätt för dem att tillgodose ett behov som finns där ute.

Lars Svedberg, professor i socialt arbete vid Ersta Sköndals Högskola var långt mer kritisk till välgörenhetens återkomst.

– Det grundläggande med välgörenhet är inte att de är onda, utan att det är avpolitiserande, att man går från att se på strukturerna till att se på den individuella människan. Jag tycker det är märkligt att höra att Rädda Barnens pengar inte går till välgörenhet, men ändå deltar man i den mentalitetsförändring som pågår i Sverige nu med exempelvis Postkodlotteriet. Om ändå alla frivilligorganisationer enade sig och sa till Postkodslotteriets VD att han inte får skriva som han gör på hemsidan… men nej, de låter det ske.

– Postkodlotteriet var inbjudet att delta här ikväll, men de tackade nej, tillade David Isaksson och konstaterade dessutom att företagets VD är den högst betalda i hela svenska biståndsbranschen.

En av barens åhörare var Ecpats generalsekreterare. Hon berättade att organisationen först tackat nej till att bli förmånstagare till Postkodlotteriet, eftersom de inte vill vara med i verksamheter som arbetar med välgörenhet – det skulle vara som att backa bandet.

– Vi är med i dag, efter att först ha försökt ändra kontraktet. Men vi har tagit upp frågan med andra ideella organisationer om att få Postkodlotteriet att inte använda ordet välgörenhet, och jag ser gärna att vi som är här kan fortsätta den diskussionen efter debatten ikväll.

Diskussionen om välgörenhet engagerade publiken. Sven Hässle, styrelseledamot i Plan talade om frivilligorganisationernas förändrade roll:

– Det handlar i grunden om ett kontrakt mellan individen och staten. På 40-talet när staten inte räckte till så agerade frivilligorganisationerna whistleblowers. Men i dag har staten blivit en fiende och marknaden har tagit över mer.

– Marknaden är inget fult ord i sig, tyckte Finn Norgren. Men det viktiga är att motivera sin existens och här saknar jag de filosofiska frågorna: Vårt mål ska ju inte vara att växa som organisation, utan tvärtom att försöka avveckla oss, när det inte längre finns behov för oss.

– Jag kom själv in från näringslivet till Rädda Barnen för några år sen, fortsatte Louise Gauffin. Kommer man utifrån har man ödmjukheten för att detta inte är så enkla frågor att kommunicera. Det stora bruset i media gör det svårt att nå ut med sitt budskap, det är därför Posten väljer att kalla sitt frimärke för välgörenhetsfrimärke.*

Louise Gauffin underströk också vikten av att kunna arbeta långsiktigt, både med direkthjälp och med påverkansarbete för barnens rättigheter:

– Jag är så tacksam och glad att det varit en sådan tillväxt med mer pengar, för det gör att vi kan göra så mycket mer.

Lars Svedberg tyckte däremot inte att man kan acceptera ett ändrat språkbruk bara för att det gagnar en god sak:

– Välgörenhet i sig behöver inte vara fel, men det är inte en slump att ordet återkommer i takt med att samhällsklyftorna i samhället ökar, de kopplingarna är intressanta att se på. Och det är onekligen så att de som ger pengar påverkar vad man säger eller inte säger. Välgörenhetsgalor är den moderna tidens avlatsbrev, och för mig som medborgare är det inte helt tilltalande.

*Välgörenhetsfrimärket ger i år en krona per sålt frimärke till Rädda Barnen.

Nu finns det dessutom en kort filmsnutt från baren.