Pressfrihet - eller bristen på pressfrihet - i Ryssland har dubbla ansikten. De statligt styrda medierna och det fria internet. Den i stora stycken liberala presslagstiftningen och den groteska tillämpningen i form av hot, misshandel och mord på journalister.

Sedan muren föll för 20 år sedan har det dödats fler journalister i Ryssland än någon annanstans. De flesta som dödas är relativt okända journalister från mindre medier i områden långt från Moskva.

Journalisten Michail Beketov på lokaltidningen Khimkinskaya Pravda var en av dem som rapporterade om motorvägsbygget mellan Moskva och St. Petersburg som ska dras genom Khimkiskogen. Han misshandlades svårt och har idag svåra hjärnskador. Ingen har åtalats eller dömts för det som skett. Däremot har Beketov själv åtalats för förtal av den lokale borgmästaren. Beketov friades nyligen i en högre instans men står nu inför rätta på nytt i ytterliggare en instans. Rättegången äger rum den 15/2 2011.

Michail Beketov anklagade vid flera tillfällen de lokala myndigheterna för korruption. Han fick ta emot hot. Sen dödade de hans hund. Hans bil sattes i brand. I november 2008 slogs han medvetslös utanför sitt hem och lämnades i tron att han var död. Ingen har ställts till ansvar för misshandeln. Men i en absurd rättegång dömdes Beketov själv den 9 november 2010 för att ha förtalat stadens borgmästare.

Bilden av den svårt handikappade Beketov, som till följd av de svåra skallskadorna han fick av misshandeln förlorat talförmågan, mot den självsäkre borgmästaren väckte ryska folkets vrede - liksom det internationella samfundets. Beketov är idag en symbol både för dem envetna kampen för pressfrihet och det brutala förtrycket av ryska journalister som inte drar sig för att gräva i korruptionen.

När Beketovs advokat Andrej Stolbunov gästade Global bar var det följdaktligen mer än fullsatt. TV4 Nyheterna och många journalister var också på plats. Inbjuden var också Irinia Vorobjova, journalist på radiostationen Echo Moskva, en av de få officiella nyhetsmedia som står för en kritiskt granskande journalistik. Radiostationen ägs för övrigt att det jättelika oljeföretaget Gazprom - som för att ytterliggare förstärka det paradoxaöa i Rysslands komplexa mediebild.

Michail Beketov mår bättre, han är i kontakt med omgivningen igen, berättar Andrej Stolbunov. Nu håller han på att lära sig att gå med kryckor. Och ännu viktigare: han kan läsa igen, nicka och kommunicera, ett viktigt steg mot att talet kanske håller på att komma tillbaka.

200 journalister har mördats i Ryssland under de senaste tio åren och tusentals har misshandlats.

- Ryssland lever i två dimensioner, det är som toppen av ett isberg. Officiellt finns det ingen censur, men om borgmästaren ringer åklagaren och säger att "det här vill jag inte se mer av" –då blir det oftast så att man inte ser mer av det. Systemet bygger på rädslan, det är rädslan som är den mest effektiva censuren, menar Irina Vorobjova. Michail var orädd men fick betala ett högt pris.

- Den höga siffran på mördade och misshandlade journalister är en mätare på ofrihet. Men den största ofriheten är att inte skriva hela sanningen, att journalisterna begränsar sig själva.

Irina tillhör den grupp unga journalister som obehindrat rör sig mellan Twitter, Facebook, privata bloggar och kommersiella media. Hon är privilegierad som kan arbeta på en radiostation där hon har rätt att publicera det hon finner intressant. Men samtidigt menar hon att det är på internet som det  verkligt intressanta nyhetsflödet sker.

- De senaste åren har Facebook och Twitter utvecklats starkt. Och det är inte bara journalister och privatpersoner som öppnade bloggar och Facebook-konton utan också borgmästare och till och med landets president.

- Det är på internet som svängrummet finns. Det enda makten kan göra är att svara på inläggen, men de kan inte stänga internet. Om man tittar på den värld som de statskontrollerade ryska TV-kanalerna berättar och den verklighet man kan läsa om på internet - det är två helt olika verkligheter. Ibland så trasslar de stora TV-kanalerna in sig så att de inte kommer ihåg vad de sa igår - det är som George Orwells 1984. De finns en känd journalist som sagt: det som visas på TV är inte nyheter utan gamligheter.

Det här blev mer uppenbart än någonsin efter attentatet vid Domodedovo-flygplatsen. När TV långt efteråt kom med den "officiella" versionen visste redan alla om attentatet via internet och andra media. Händelsen kan beskrivas som den definitiva dödsstöten för den statskontrollerade ryska TVn. Kanske finns det till och med en möjlighet att det blir ett ryskt Wikileaks?

Nej, det tror inte Irina. Men det finns en känd bloggare, Andrej Navalny, som grävt fram och publicerat en hel del information om stora oljebolags förehavanden.

- Det är i alla fall ett "miniwikileaks", säger Irina.

En annan fråga som togs upp var vad vi kan göra i Sverige och inom EU. Hur pass mycket tas internationell kritik upp i ryska media?

- Jag har aldrig sett på TV att man rapporterat om kritik från till exempel Europadomstolen, utan det är på internet som man kan läsa om den typen av kritik.

- Svenska journalister kan också uppmärksamma situtationen genom att ställa frågor till de ryska makthavarna som inte vi kan ställa.

Andrej Stolbunov menar att det gäller att hålla frågorna vid liv hela tiden – det ger resultat.

- Det viktigaste alla kan göra är att tala om problemen, skriva brev, skriva artiklar. Ju fler som uppmärksammar det, desto större chans att det blir en förändring. För det har effekt. Jag har en annan klient som blev misshandlad i fängelset. Händelserna har konsekvent förnekats på alla nivåer: fängelsevakter, domare, åklagare. Då vände vi oss till Europadomstolen, som kommunicerat med den ryska regeringen. Och när den ryska regeringen börjar fråga, då börjar sanningen krypa fram.

- Ett annat exempel är en regional ledare som försvann i ryska Karelen. Efter två månader flöt han upp ur floden, vi var säkra på att han blivit mördad, men inget hände, polisen gjorde ingenting. Det var först när EU tog upp frågan som man började göra en förundersökning.

Irina Vorobjova och Andrej Stolbunov deltog också på ett arbetsmöte som genomfördes inför Global bar om mediesituationen i Ryssland. Syftet med mötet var att samla aktörer som på olika sätt arbetar med demokrati- och pressfrihetsfrågor i Ryssland.

Beketovs fall har engagerat många, både för vad våldet mot honom symboliserar och för de svåra skador han nu lider av.

SILC och Global Reporting har därför dragit igång en insamling till stöd för Beketovs rehabilitering. Syftet är att i en snabb insamling få in de ca 60 000 kr som Beketovs mediciner kostar under ett år.

- Det här är ett sätt för alla som vill bidra att göra något konkret som hjälper Beketov samtidigt som det bidrar till att lyfta fram situationen för journalister i Ryssland i stort, säger Amanda Lövkvist som tidigare arbetat på SILC och som är engagerad i Beketovs situation.

Stöd insamlingen

Ge ditt bidrag, sätt in pengar på plusgironumret 55 13 35-3. Märk överföringen med "Beketovfonden". Alla bidrag går oavkortat åt att täcka vårdkostnaderna för Michail Beketov.

Lars Tallert/David Isaksson, Global Reporting