Utan allmänhetens förtroende står vi oss slätt i godhetsbranschen. Men är vi så goda? Och är branschen god? Att diskutera etik är svårt och torsdagens Global Bar kom att handla mer om vår rätt att lyfta ordentliga löner – eftersom vi trots allt är professionella – än hur vi ska attackera etiska problem som är inbyggda i våra strukturer.

Det var en svettig och om möjligt ännu mer knökfull bar än vanligt som tog upp den känsliga frågan om godhet och förtroende. David Isaksson började med att tala om cyklister. En cyklist är ju per definition god. Kanske är det därför de tycker sig ha rätt att cykla mot rött och köra ner fotgängare på trottoarerna? Är det likadant i godhetsbranschen?

Röda Korset står idag inför sin värsta kris på många år. Organisationens före detta kommunikations- och insamlingschef är häktad, misstänkt för att ha förskingrat åtminstone sex miljoner – och härvan växer för varje dag. Kan Röda Korset klara av att behålla allmänhetens förtroende? Och varför upptäcktes inte detta tidigare?

– Det är inte acceptabelt att cykla mot rött i Röda korset, sade Bengt Westerberg.

Men trots detta har medarbetare haft misstankar mot den före detta kommunikationschefen i flera år, utan att något hänt.

– Vi hade inte alla kort på hand. I första skedet kunde vi konstatera att kommunikationschefen brutit mot de interna reglerna och han valde då att avgå. När vi sedan fick klar en intern revisionsansökan och såg att det fanns misstanke om bedrägeri beslöt vi att polisanmäla frågan.

Är då Röda Korsets kontrollsystem tillräckligt bra?

– I stort sett får man säga att kontrollsystemet är bra. Charity Rating gick ut med skarpa uttalanden i början. Nu har det gjorts en rapport där man kom fram till att man inte kunnat göra så mycket för att undvika det som hänt.

Handlar det i så fall om att vi har fått en kultur i stora insamlingsorganisationer, som ger plats åt bedragare, åt makthungriga människor som har sin egen ekonomiska vinning som enda mål? Lisbeth Gustafsson menar att så kan vara fallet.

– Vi människor behöver den här arenan, där vi kan få utlopp får vår vilja att göra goda handlingar. Därför är kommunikationschefens handlande ett övergrepp mot det andliga.

Lisbeth menar att godhetskulturer är problematiska. I själavården har man slagit larm, för till den här typen av organisationer söker sig makthungriga människor. För här finns människor som är lätta att manipulera. Så är det i Svenska kyrkan. Finns det något liknande i Röda Korset?

– Så gör inte den här enskilda människan till en syndabock. Bengt, vilken kultur är det som har fostrat den här typen av människa?

Bengt replikerade:

– Ska du titta på kulturen så får du titta på de andra 499 människorna som är anställda på Röda Korset. Det här handlar om en människa som avviker, som inte är representant för kulturen.

– Men det finns ju en anledning till att han blivit anställd, svarade Lisbeth.

Lisbeth ser istället problemet i hierarkiska organisationer. Det är ofta organisationer där det finns mycket män i ledningen, mycket ryggdunkande och lite av inkännande och lyhördhet. Det är en kultur där det är svårt att upptäcka att det finns en bedragare, till och med i ledningsgruppen.

Per Stenbeck tog avstamp i att detta enskilda fall kommer att skada hela insamlingsbranschen.

– Det är tragiskt för Röda Korset och för alla oss andra som samlar in pengar. Därför att en del givare har nu en välkommen ursäkt för att inte skänka pengar. ”Jag skulle ge, bara man kunde lita på de djävlarna”.

Samtidigt finns det knappast någon stor insamlingsorganisation som inte har en liknande erfarenhet. Och det kan lika gärna handla om generalsekreterares löner som att det går massa pengar till administration – att samla in pengar kräver allt mer administration, bland annat för att bygga upp dyra kontrollsystem.

Den efterföljande debatten handlade mycket om löner och levnadsstil. Är det rimligt att en kommunikationschef i en insamlingsorganisation får 60 000 i lön, bor i en lägenhet för 13 miljoner och har sina barn på Lundsberg? Har rika människor rätt att vara i godhetsbranschen? Och får man äga en Jaguar om man jobbar på Röda Korset?

– Det är möjligt att det är olämpligt att ha en Jaguar, även om en gammal Jaguar inte är dyrare än Volvo. Men jag ser mer vad folk gör på jobbet, sade Bengt. Och jag tycker det är bättre med rika människor i godhetsbranschen än de som använder godhetsbranschen för att göra sig rik.

David Isaksson menade att det snarare handlar om vad man kommunicerar. Jaguar och lägenhet på Strandvägen kommunicerar inte ”vi arbetar för att fattiga människor ska få det bättre”. Det finns alltså en etisk aspekt av vad en organisation kommunicerar.

Ylva Jonsson Strömberg, generalsekreterare på Action Aid, propagerade för att vi behöver lyfta bilden av att man ska vara professionell och kunnig i sitt yrke för att få jobb i branschen:

– Jag är anställd för att jag är duktig på det jag gör. För det ska jag ha rimligt betalt. Vi måste våga ge en bild av att vi är professionella.

Bosse Sundqvist från Folkbildningsrådet, tidigare med i ledningsgruppen på Röda Korset menade att det inte är så enkelt.

– Det som är tråkigt är att det är fler och fler människor i branschen som drivs av att få en hög lön. Den förre kommunikationschefen på Röda Korset hade inget rättspatos, han drevs av andra krafter och han har varit med och drivit Röda Korset mot en mer marknadsinriktad verksamhet. Så låt oss inte glömma bort att det finns många människor som gör ett mycket bra jobb och som får en rimlig lön.

Pelle Seman, uppdragsansvarig på SWECO, tycker inte att skillnaden är så stor mellan företag och organisationer:
– Det väsentliga är kostnadseffektivitet, oavsett om det gäller ett företag eller en organisation. Value for money måste vara budskapet.

Text: Lars Tallert/Global Reporting