Under kvällens debatt diskuterade biståndsministern Gunilla Carlsson och oppositionens Kent Härstedt bland annat enprocentmål, klimatsatsningen och utvecklingssamarbeten i en världsekonomi som befinner sig i kris.

David Isaksson inleder debatten med att ställa frågan: - Vår BNP går ner men biståndsnivån sattes innan detta skedde. Det hela kan se ut som en paradox. Gunilla Carlsson har den procentuellt största budgeten någonsin. Vi undrar vad som är tänkt med pengarna och vad som har gjorts?

Gunilla Carlsson menar att biståndet ibland inte har diskuterats så seriöst som det borde. Hon menar att biståndet är en av statens största utgiftsposter och att det är en viktig politisk uppgift.
- Jag känner att det här verkligen är någonting som är värt att utveckla och reformera och därmed en viktig strategisk uppgift om man vill förändra världen.
Gunilla Carlsson säger att det som driver utveckling är människors vilja och förmåga i entreprenörskap och företagande. Att det är frihet och kunskap som är grunden för att kunna bekämpa fattigdomen men även demokrati och att slå vakt om mänskliga rättigheter.

På frågan om tre bra saker som har gjorts hittills svarar Gunilla Carlsson:
1. Skapa ordning och reda i biståndet
2. Jobba med politikförnyelse
3. Visa engagemang för väldens mest utsatta

Kent Härstedt presenterar tre kritiska punkter:
1. Attacken på enprocentsmålet, som i grunden är en väsentlig frågeställning – hur vi ser på biståndet och att vi ska ha en hög biståndsnivå. Han menar att det var en kamp att nå dit och om vi sänker blir det oerhört svårt att nå dit igen.
2. Skuldavskrivningarna och ”trixandet” med detta. Han säger att vi har haft uppblåsta siffror vad det gäller skuldavskrivningarna och där skulder skrivits av till ett högre belopp än själva kostnaden.
3. Det finns en hets mot frivilliga organisationer där någon borde gått in och stått upp för dem.

På frågan om det var en process inom partiet att gå med på en procent svarar Gunilla Carlsson att det varit en förändringsprocess inom partiet där man försöker att koppla ihop utrikes och utvecklingsfrågor tillsammans med handelspolitik, matpolitik och jordbrukspolitik för att kunna svara på nutidens utmaningar.
- Den tiden kommer nu med sjunkande kapitalflöden till utvecklingsländerna. Vi har, inte bara ekonomiska utmaningar, utan också mänskliga katastrofer, inte minst i de fattigaste delarna av världen kommer vi att vara tvungna att ompröva det statliga biståndet.

Kent Härstedt påminde om att det i grund och botten finns ett synsätt inom moderaterna huruvida man ska använda skattepengar till fördelningspolitik. - Vi bör ha en fördelningspolitik då vi ska fördela världens resurser på ett rättvist sätt. Jag tycker att det i grunden är rätt att ha ett skattefinansierat bistånd eftersom det bara är en del av oss som lever i en välsignad del av världen med stabilitet, trygghet och välfärd.

Gunilla Carlsson suckar och säger att om man ska lösa de gigantiska fattigdomsproblemen i världen genom omfördelningspolitik så räcker inte en procent.
- Jag vill istället skapa välstånd, ta vara på de utvecklingskrafter som finns och använda biståndet strategiskt till detta. Vi måste arbeta för att människor kommer ur förtryck och ekonomisk vanmakt. De måste kunna ha tillgång till marknader och kunskap.

David Isaksson undrar om hur vi då ska använda våra pengar strategiskt. Finns det en anledning till att lägga om biståndet eller vad ska göras med tanke på den förändrade situationen? Kent Härstedt säger att vi redan nu har en akut situation där vi låser biståndet i kronor men där det sedan verkställs i dollar. Han berättar om när man till exempel lovat att bygga en skola men efter transfereringarna av pengarna som vi budgeterat kan man inte göra färdigt taken på den skolan på grund av svängningarna inom den finansiella sektorn.
- Jag skulle vilja ha ett ökat handlingsutrymme och inte intäkta varje krona i biståndsbudgeten, utan kunna fullfölja påbörjade projekt.

Gunilla Carlsson tycker att utvecklingspolitiken är komplex och påverkas av många externa faktorer.
- Moderaterna vill ha mer långsiktighet i budgeteringen och göra den mindre konjunkturkänslig. Det är svårbedömt om hur krisen kommer att slå i Sverige. Osäkerheten präglar hela verksamheten. Vi är bundna till korta tidsperioder när vi vet att utveckling tar lång tid. Vi måste kunna ta åtaganden som sträcker sig under flera år.

Gunilla Carlsson pekar även på att vi underskattar risken att de människor som tagit sig över fattigdomsstrecket faller tillbaka. Hon menar att det är viktigt att ha en handlingsberedskap och att kunna våga ompröva och prioritera.
- Det finns idag en del institutioner i utvecklingsländer som är under uppbyggnad som vi måste värna om. Jag tror att vi måste öka det humanitära biståndet då vi kommer att få se hungerkatastrofer och hur klimatförändringarna slår. Detta gör att vi måste värna om ländernas redan uppbyggda system och styra biståndet så att det underlättar sociala sektorer.

- En utmaning kan vara att vi måste få människor att känna framtidstro, att intressera näringslivet där biståndet kan inspirera företagsamhet, småskaliga som storskaliga. Vi har inte gjort tillräckligt på det här området avslutar Gunilla Carlsson.

David Isaksson undrar om Sverige varit för slappa gentemot FN-systemet? Gunilla Carlsson säger att under ett antal år ökade vi volymen, vi hade inte tillräckliga resurser för att granska. Hon vill fullfölja granskningen om hur de olika FN organen samarbetar och föra strategiska dialoger och se till att biståndet når de allra fattigaste människorna.

Kent Härstedt betonar att Sverige är dåliga på att se till att representanter deltar i de olika FN organen. Vi måste ha en svensk närvaro och delta i policydiskussioner. Vi har få chefer på hög nivå inom FN-organen som är ditsända av Sverige. Vi försvinner alltmer i debatten. När det gäller näringslivssatsningen menar Kent Härstedt att det är både regeringens och näringslivets skyldighet.
- Det finns en kultur inom näringslivet att inte vilja sälja produkter till bistånd. Man tycker att det känns lite fel.

Gunilla Carlsson säger att Sverige sätter väldigt högt värde på att göra rätt och riktigt men det finns mycket kvar att göra. Framför allt när det gäller samverkan med näringslivet. Hon menar att vi inte har en tradition av småföretagande som till exempel finns i Danmark. Sverige har ett gott grundmurat förtroende som utvecklingsaktör. De försöker sätta värde på folkrörelsernas kapacitet som till exempel arbetet med kvinnors deltagande men behöver fundera över hur man kan förnya arbetet inom ramen för klimat, ekologi och miljö. Sverige behöver de enskilda organisationerna för att kunna exportera den demokratiska svenska modellen.

Kent Härstedt säger att en viktig del av det svenska biståndet kanaliseras genom de svenska enskilda organisationerna. Han menar att det är därför viktigt att ha ett fungerande informationsarbete så att man kan förankra detta hos det svenska folket. De svenska organisationerna har en dubbelsidighet som hjälper till att förankra biståndet i Sverige och för hem världen till landet.
- Man förankrar tilltron till biståndet mer långsiktigt. Vi måste kunna nå ut med en fördjupad biståndsdebatt med aktuella frågor kring svenskt bistånd. Han tror att det just nu finns en stor krismedvetenhet och att solidariteten ökar eftersom svårare tider närmar sig. Men därefter kan det bli tuffare då folk kommer att få det svårare och detta kommer att påverka människors vilja.

En person i publiken menar att både den tidigare och nuvarande regeringen för en gammaldags biståndspolitik. Han pekar på att urbaniseringen ökar med 200 000 människor om dagen och många människor bor i slumområden där handel och verksamhet sker. Dessa områden bör inte ses som enbart ett problemområde utan som en tillgång. Varför nämns aldrig dessa områden i regeringens uppdrag till Sida?

Gunilla Carlsson håller med att det finns en tröghet i systemet och hoppas på att de skulle kunna ha sådana diskussioner på det här området. - Vi ser inte de här trenderna utan vi är lite fast i det förgångna i vårt sätt att arbeta. Vi måste se hur verkligheten ser ut.

Gunilla Carlsson svarar också på frågan om de kommer att se över sina upphandlingar av konsulter. Hon vill se över vad det finns för olika aktörer och tar Svenska Afghanistan Kommittén som exempel där man är duktiga på att jobba internationellt på en global arena. I det nya Sida måste det finnas en öppenhet och de måste även kunna uppvisa de resultatkrav som kommer.
- Vi måste se de strategiska utmaningarna hur vi ska jobba i Sverige, Europa och i världen med de problem som till exempel smittsamma sjukdomar, ekonomisk utanförskap, konflikter och förtryck.

Med en stor klimatsatsning med fyra nya miljarder under tre år, vad sänder det för signal? Hur tänkte ni? undrar en person i publiken. Gunilla Carlsson förklarar att vi har ett ansvar att kunna möta de förändringar som sker redan nu. Hon menar att ju längre vi väntar desto dyrare kommer det att bli. Vi kommer att få se människor som miljöflyktingar, människor som får sina besparingar att försvinna upp i torka, översvämningar och stormar. Hon säger att vi måste bygga in klimatanpassningsagendan i utvecklingspolitiken.

Kent Härstedt fortsätter att vi kommer att gå från finanskris och politisk instabilitet till en social oro i världen som kan leda till krig. Miljökrisen är en del av den problematiken som kan förvärras de kommande åren. Det är därför viktigt att man tar ansvar både som nation och genom utvecklingsbudgeten.

Text: Katrin Vivien, praktikant på Global Reporting