Låsa dörren. Uträtta sina behov. Torka. Spola. Tvätta händerna. Det gör vi dagligen utan någon närmare eftertanke. Samtidigt saknar 2,5 miljarder människor tillgång till toalett, trots att rätten till sanitet är en mänsklig rättighet enligt FN.

Men vad innebär dålig sanitet egentligen? Kvinnor som våldtas när de i skydd av mörkret uträttar sina behov utomhus. Flickor som hoppar av skolan under mensperioder. Människor som avstår från att dricka för att slippa kissa i dagsljus.

Den 19 november firar man World Toilet Day. Sanitet påverkar förutsättningarna att nå samtliga FN:s millenniemål och «skitsnack», alltså sanitetsfrågan, är högst aktuell idag.

Vatten- och sanitetsbrist kostar afrikanska länder mer än de totalt får i bistånd enligt en färsk rapport från Wateraid. Bristen på toaletter, hygienartiklar och rent vatten dödar fler människor än väpnade konflikter.

Därför måste Sverige prioritera sanitets- och vattenfrågan. Men Sidas bistånd till vatten och sanitet har faktiskt minskat och landade på bara två procent förra året.

Med tanke på att biståndsminister Gunilla Carlsson satsar på att kanalisera allt mer bistånd via näringslivet, så kunde man involvera fler svenska sanitetsföretag. Jag tänker spontant på den svenska uppfinningen engångstoaletten Peepoo. Det är en påse i nedbrytbart material. När användaren är klar med att uträtta sina behov knyter man ihop påsen och om en månad kan den renade avföringen användas som gödsel. Man kan bekanta sig med påsen Peepoo på Global Reportings toalett.

Efterfrågan efter billiga toaletter som kan rymmas i ens ficka finns säkert någonstans där ute söder om Sahara. Å andra sidan har vi Sidas program för etablering av svenska företag Business for Development. Lösningen på sanitetsproblemen verkar vara pissenkel.

I egenskap av journalist och kommunikatör reser jag ofta utanför EU. Då förvånas jag varje gång över hur man ”skiter” i toaletten. Senast träffade vi en borgmästare i en av de postsovjetiska republikerna. Vi blev bjudna på fin alkohol och fick tjusiga böcker som marknadsför staden. Samtidigt saknade toan på kommunhuset både papper, tvål, varmvatten och lås.

Sådana upplevelser innebär att prioritering nummer ett för mig på Arlandas flygplats är ta med mig pappershanddukar från Arlandas toa till flygplatsen jag ska till.

Jag undrar när ska jag kunna bryta min vana? När ska vi sluta snacka skit och börja agera i sanitetsfrågan på fullaste allvar?

PS. Här finns en karta som visar hur det ser ut på vatten- och sanitetsfronten i världen.

Jana Fralova