”And now, the workers would like to take a picture of you!”

Arbetsdagen på bygget i staden två timmar från Beijing närmar sig sitt slut. Vi har gått runt, frågat, intervjuat, filmat och arrangerat arbetarna så där lagom mycket, så att det ska synas att saker händer, även om det just den här dagen inte var så mycket planerat.

Det är då som arbetarna ber om att få fotografera oss. ”Ja, det kommer inte så många utlänningar hit så de tycker det är kul att få lite egna bilder”, förklarar deras chef.

Så vi ställer upp och arbetarna tar bilden av oss. Det är en intressant situation där de som normalt är objektet, de som vi avbilder för att vi vill visa något nu gör tvärtom, de blir subjektet, de som håller i kameran och bestämmer hur verkligheten ska tolkas.

Kina är en hård enpartistat med ett starkt begränsat utrymme för människor att fritt uttrycka sina åsikter. Men samtidigt undrar jag hur många arbetare i andra, betydligt mer demokratiska länder, som så självklart tagit upp sina digitalkameror och tagit bilder av sina långväga besökare.

Och det är nyttigt att ibland vara den som blir fotograferad.