The Times They Are verkligen a´Changing. Sverige stänger ambassaden i Hanoi och Bob Dylan håller en censurerad konsert i Ho Chi Minh-staden. Eller kort och gott Saigon, det säger faktiskt de flesta fortfarande, även vietnameser.

Den gamle rebellen från Vietnamkrigets dagar lär ha gått med på att få sin spellista godkänd av den vietnamesiska censuren. Det var därför som klassiker som The Times They Are a´Changing och Blowin´in The Wind inte spelades under konserten, säger ryktet. I sådana fall – trist Bob! Eller, om censuren verkligen hade strukit din kända låt om hur tiderna håller på att förändras, då kunde du väl ha drämt i med just den och låtit dig bli utkastad – kanske just när du sjöng versen om ” your sons and your daughters are beyond your command…

Lika trist är det att Sverige inte längre ska ha någon representation i det land som vi har tampats, samarbetat och diskuterat med i drygt 40 år. Under de här decennierna har det uppstått en förmodligen unik kontaktyta mellan våra länder. Tusentals, kanske tiotusentals svenskar - ingenjörer, byggledare, journalister, operasångare, jurister, författare, lantmätare, läkare, lärare, sjuksköterskor, anställda vid skatteverket, statistiska centralbyrån, polisen och sjukvårdsförvaltningen och många många andra – har genom olika projekt fått möjlighet att besöka Vietnam och arbeta tillsammans med vietnamesiska kollegor.

Med svenskarna har vietnameserna kunnat diskutera demokrati, korruption, censur och andra ämnen som är känsliga eller till och med farliga i en enpartistat. Sverige har uppträtt juste och rimligt men inte mesigt och har vunnit ett mycket, mycket stort förtroende bland vietnameser. Den äldre generationen glömmer aldrig Sveriges erkännande av Nordvietnam 1969 och byggandet av pappersbruket Bai Bang medan kriget fortfarande rasade.

Det här förtroendet är ingenting man kan köpa för pengar eller återskapa med med en quick fix. Det är ett fantastiskt och komplext bygge av engagemang, äventyrslusta, solidaritet, idealitet och kanske också naivitet - med rikliga Sida-bidrag som ett stärkande kitt - som regeringen nu valt att rasera.

Kanske är det inte så konstigt att det blev Carl Bildt som organiserade avskedet. För moderater har stödet till Vietnam uppfattats som ett vänsterprojekt i Olof Palmes regi, och förmodligen ser man det som en seger att få organisera avskedet,  "Från Bai Bang till Bye Bye".

I Bai Bang finns ett litet museum som berättar om pappersbrukets tillkomst och samarbetet med svenskarna. Här finns ett foto som föreställer  dåvarande utbildningsministern Olof Palme tillsammans med Nordvietnams ambassadör i Moskva Ngyuen Tho Chan. Båda deltog i en protestaktion i Stockholm den 21 februari 1968 mot USAs allt mer brutala krigshandlingar i Vietnam. Ett upprört USA hem sin Stockholmsambassadör, men inom några år hade proteströrelsen mot Vietnamkriget spritt sig över hela västvärlden. Nu dirigerar Carl Bildt det svenska uttåget från Vietnam- kanske också en sorts protest mot sin världskände politikerkollega?

Men jag hoppas i alla fall att The Times kan Change igen, och, som det står i sista versen i Dylans starka sång,: ..The present now

Will later be past

The order is Rapidly fadin'

And the first one now

Will later be last

For the times they are a-changin'.