År efter år blickar afrikanska barns ögon mot oss. Från tidningar, från busshållplatser och från datorskärmar. År efter år köper vi envist hundrakronors ”avlatsbrev”. År efter år sker nästan inga större förändringar, i alla fall om man ska tro den bild som media presenterar.

Det vore bra om Missväxt, Inbördeskrig, Säkerhetsbrist och Höjda matpriser skulle kunna ställas till svars inför Europadomstolen. Men det går inte. I slutändan är det alltid människorna som är roten till alla problem. Jag vill gärna fråga afrikanska ledare varför många afrikanska barns ögon fortfarande utstrålar hunger.

Afrikanska ledare får ju bistånd. I de flesta länder i östra Afrika utgör biståndet över hälften av statsbudgeten. Sverige ger bistånd som motsvarar en procent av Sveriges BNP. Vi är ett av de länder som skänker mest i världen och vi är kanske bäst i världen på att prata om hur generösa vi är. Det måste dock nämnas att skuldavskrivningar till fattiga länder också räknas som bistånd. Nu rivs en miljardskuld från 1970-talet som Kongo Kinshasa och Togo har till oss, vilket alltså räknas som bistånd på en miljard kronor.

Afrikanska ledare får också remitteringar, pengar som migranter skickar till sina anhöriga i ursprungsländerna, och som också bidrar till fattigdomsbekämpningen. Remitteringarna är tre gånger så stora som det officiella biståndet, enligt en rapport från Institutet för Framtidsstudier. I Sverige är det ingen som har koll på dessa pengar förutom forskare.

Afrikanska ledare får bistånd och remitteringar serverade på silverfat och i många fall ställs det inga krav på biståndstagarna. Etiopien är ett sådant exempel.

Men det blir lite orättvist att utmåla afrikanska ledare som de enda bovarna i dramat om det afrikanska barnet. På första parkett inför den moraliska domstolen sitter multinationella företag. De dammsuger afrikanska länder på naturresurser, redovisar bara en mindre andel av intäkterna och betalar lite eller inget i skatt. Pengarna som skulle gå till utvecklingsländernas välfärd placeras i stället i skatteparadis.

EU-kommissionen utarbetar nu ett lagförslag som ska synliggöra hur mycket företag tjänar på resursutvinning och inom andra sektorer i utvecklingsländer. Detta ska synligöra var skatten betalas.

Det var dock inte det som diskuterades på femstjärniga Sheraton Hotel i Stockholm för en tid sedan. Företrädare för multinationella företag pratade i stället om hur man ska göra affärer och samtidigt respektera mänskliga rättigheter. Många fina ord yttrades som legislation, remedy och two- way communication. Jag ville i stället fråga hur företag skulle kunna vara mer ärliga i sina årsredovisningar och varför man fruktar skatten som pesten.

Jag tror att om alla skulle vägledas av Mr Moral istället för Mr Vinst så skulle hungriga afrikanska barn sluta titta på oss från affischer på busshållplatsen.

Jana Fralova