Det är mitt på dagen en vanlig onsdag. Ett 100-tal människor har samlats i Leopards Hill, den största begravningsplatsen i Zambias huvudstad Lusaka. Under ett tält, skyddade från den brännande vårsolen, sitter ett 30-tal kvinnor. Männen samtalar runt graven som grävs. Kistan sänks och en kvinna sprider vatten över kistan samtidigt som hon läser en bön. När hon är klar turas männen om att fylla graven med jord.

Gråten från kvinnorna i tältet skär genom den heta luften. När graven är fylld går barnen fram och lägger blommor på faderns grav. Ännu en lärare har dött i aids. Ytterligare fyra barn har förlorat en förälder i Zambia.
– Varje månad köper jag en kista för någon i min släkt eller någon av mina vänner har dött, berättar M’Bita Chitala, vice finansminister för Zambia.

Läraren som begravs är en kusin till hans fru. För tre dagar sen blev han akut sjuk och sökte sig då till huvudstaden för att få vård. Men det var för sent.

Zambia befinner sig i ett katastrofläge på grund hiv/aids. Regeringen har förklarat krig mot epidemin.
– Vi är ett väldigt skuldsatt och extremt fattigt land. Vi behöver gåvor och inte lån för att bekämpa detta krig.

Zambia förbereder sig för att fira sin 40-årsdag. En del menar att det inte är så mycket att fira. Sen självständigheten 1964 har medelinkomsten per person mer än halverats och ligger på 300 dollar per år och person. Även arbetslösheten är enorm. Bara 11 procent räknas ha en fast anställning.