Global Reporting

Direkt till innehållet »

English flag | En Español | En Français | Visa bilder från

Valebatt på Global Bar

Datum: 24 september
Medverkande: Biståndsminister Carin Jämtin och Ewa Björling, moderat riksdagsledamot och ledamot i Sidas styrelse. Samtalsledare, David Isaksson, Global Reporting.

Valdebatt! Carin Jämtin mötte Ewa Björling (m)

Höstens första Global bar fick en rivstart och blev så välbesökt att alla intresserade inte fick plats. Det var många som ville följa valdebatten om biståndspolitiken mellan biståndsministern Carin Jämtin och Ewa Björling, moderat riksdagsledamot.

Men finns det egentligen så stor skillnad mellan regering och opposition när det gäller synen på bistånd? Frågorna handlade om allt från handelshinder och hiv/aids till Parisagendan och debattörerna var förvånansvärt överens om det mesta, så mycket att samtalsledaren David Isaksson till slut utbrast: ”Men är det något ni överhuvud taget är oense om?”

En av de få frågor där debattdeltagarna dock hade olika uppfattning var enprocentsmålet. Socialdemokraterna vill leva upp till målet medan
moderaterna vill följa FNs beslut om 0,7 procent. Ewa Björling försvarade sig med att det går att effektivisera biståndet och att man bland annat strävar efter nolltolerans när det gäller korruption. När debatten hölls hade den borgerliga alliansen fortfarande inte förhandlat om biståndsfrågan men både kristdemokraterna och folkpartiet är ju starka förespråkare av enprocentsmålet. ”Men vi har hittills tretton lyckade uppgörelser i andra frågor bakom oss medan sossarna har noll. Vi kommer överens om den här frågan också”, hävdade Ewa Björling.

Meningarna gick också isär när det gäller bistånd till terroriststämplade organisationer som exempelvis Hamas och Hizbollah. Carin Jämtin menade att man inte måste sympatisera med deras verksamhet men måste skilja mellan organisationernas politiska och militära grenar. ”Det är en ursvår fråga”, erkände hon. ”Organisationer som Hizbollah är ansvariga för grova våldsdåd, men utan dialog kommer man inte vidare. Och om inte vi för en dialog vem är det då som gör det? Jo, länder som vi inte vill ska prata med dem.” Ewa Björling menade att Sverige inte kan ge bistånd till organisationer som är terroriststämplade av EU, som till exempel Hamas, utan måste hitta andra kanaler. Men hon höll till viss del med om att de delar av organisationerna som bedriver social verksamhet inte ska behöva straffas. Det fick Carin Jämtin att göra ett ironiskt inpass: ”Prata med dina partikamrater om detta så kanske de också ändrar sig!”

Ewa Björling kritiserade också biståndet till den tidigare palestinska myndigheten hårt. Hon menade att man inte kan ge kravlöst bistånd till korrupta myndigheter och att stödet inte varit till någon hjälp för palestinierna.

”Den kritiken är på gränsen till ohederlig”, menade Carin Jämtin. ”Pengarna kanaliserades via NGOer och är det mest väldokumenterade bistånd vi har. Vi vet att pengarna använts till vad de var avsedda för. Det är farligt om vi sätter en terrorstämpel på biståndet”.

Även Parisagendan diskuterades och då kom frågan upp om det skulle betyda att alla biståndspengar kommer att försvinna i ett stort svart hål. Carin Jämtin var inte rädd för att korruptionen skulle öka utan menade att Parisagendan kan åstadkomma ett mer effektivt utvecklingssamarbete och att handläggandet av biståndspengar skulle förenklas om givarländerna samordnade sig. Mottagarländer tvingas varje år ta emot tusentals tjänstemän som vill diskutera just sina länders bistånd. Carin Jämtin tog Zambia som ett exempel där man kräver av givarna att de väljer ut några sektorer att vara aktiva i och sedan samverkar med andra givare.

Ewa Björling var också för en utveckling av Parisagendan och obundet bistånd men menade att givarländerna kommer att få mindre kontroll över pengarna.

”Vi ska sträva efter hjälp till självhjälp samtidigt som det blir svårt som givare att veta vart pengarna tar vägen”, sa hon. Om givarländer går samman kan Sverige som enskilt land påverka mindre. Det kräver också att mottagarlandet har full kontroll över sin statsapparat, menade hon. På frågan om en utveckling av Parisagendan skulle komma att betyda att personal på Sida sägs upp hävdade Carin Jämtin att det fortfarande skulle finnas ett behov av fackkompetens i Sverige.

David Isaksson avslutade med att önska lycka till i den fortsatta kampen: ”Förhoppningsvis kommer fler av dessa frågor upp i valrörelsen så att debatten inte bara kommer att handla om fastighetsskatter.”

Agneta Larsson/Global Reporting