Debatten om Sveriges roll i Afghanistan pågår för fullt. Ska vi kämpa för att de svenska soldaterna lämnar landet eller ska vi försöka påverka så att deras verksamhet går åt rätt håll? Global bar den 23 mars hölls denna gång på Medelhavsmuseet i samarbete med fotografen Maria Söderberg. Temat var den svenska militära närvaron i Afghanistan.

Bengt Kristiansson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén, inledde med att ge en bild av läget i Afghanistan idag. Efter 25 års krig ligger landet nu i ruiner. Dessa 25 år har också inneburit våld och övergrepp på den afghanska befolkningen. Efter de senaste fem åren har Svenska Afghanistankommittén kunnat dra flera slutsatser om tiden efter den 11 september. Talibanernas fall var välkommet, och förväntningarna på stödet från väster var massiva. Befolkningen förväntade sig en kortvarig konflikt och såg från början inte USA:s närvaro som någonting negativt. Opinionen har sedan vänt allteftersom konflikten har pågått så länge. USA:s verksamhet har med tiden blivit förkastlig och samarbetet har utvecklats till en ockupation, menade Bengt Kristiansson.

ISAF (International Security Assistance Force), den NATOledda styrkan som opererar i Afghanistan sedan tre år tillbaka, har amerikaniserats under de senaste sex månaderna. De leds numera av ett befäl som tidigare verkat för OEF (Operation Enduring Freedom) vilket är de USAledda trupperna i landet. Detta har bidragit till att ISAF numera driver en mer offensiv verksamhet, likt den OEF står för.

– Nu måste vi ställa oss frågan om hur ISAF kan påverkas att föra afghanernas sak. Och om den överhuvudtaget kan det? frågade sig Bengt Kristiansson.

Hur visar man solidaritet utan fred och stabilitet? I Afghanistan behövs idag både bistånd och fredbevarande styrkor.

Efter Bengt Kristiansson gick ordet till Gösta Hulthén, författare och tidigare engagerad i Guantanamogruppen. Han beskrev läget i Afghanistan som ”ett krig utan tidsgräns”, och menade att USA kommer att misslyckas. Den demokratiskt valda regimen vädjar till de utländska trupperna att sluta med övergreppen i hemmen, detta om något visar väl att Afghanistan är ockuperat, konstaterade han. Det är heller inte Afghanistan som skickar fångar till Guantanamo, utan det är en skam att landet har blivit ett område för en sådan verksamhet. USA struntar helt enkelt i att regimen motsätter sig fångtagandet, menade han. Det finns ett sätt att motverka amerikanisering, och det är bland annat att rösta ner regeringens proposition om att skicka fler soldater till Afghanistan. Fler soldater leder inte till framstag, och nu verkar den nya regeringen lägga sig i famnen hos USA och Bush.

Gösta Hulthén uppmanade både debattörer och publik att också gå emot regeringen i detta förslag. Han ansåg att om vi ska sätta mänskliga rättigheter i första hand, då kan vi inte acceptera denna styrning.

Frida Blom, ordförande Svenska Freds, ansåg att ISAF behövs och delade inte Gösta Hulthéns åsikt om att trupperna bör tas hem. Fredbevarande styrkor är nödvändiga för landets återuppbyggnad, men med dagens utveckling inom ISAF så finns det en stor risk att verksamheten blir kontraproduktiv. Frida var minst lika kritisk till regeringens nya proposition och i den nämns heller inte USA:s påverkan på ISAF. Tystnaden kring detta är oacceptabel, tyckte hon.

Afghanistan är idag i behov av ökat stöd. Man måste stärka återuppbyggandet av polis och rättsväsende. Man måste motverka narkotikahandeln. Idag är  90% av allt heroin som kommer till Sverige från Afghanistan. Vinsterna från detta går i stor utsträckning till regimens motståndare, detta måste stoppas med ny och förbättrad strategi. Frida säger också att vi måste påverka länder att sätta press på Pakistan, som idag fungerar som fristad för många av den nya regimens motståndare.

Frida Blom ansåg att vi alla måste främja insatser som gör att den afghanska befolkningen ser förbättringar i sina vardagsliv, och för detta behövs en bredare strategi med lokal förankring.

Bengt svarade att kommitténs roll är att fortsätta jobba med lokal förankring, den är till för det afghanska folket och vill vara en aktör som förbättrar skol- och serviceverksamheten och den politiska situationen.

Gösta Hulthén menade att det idag inte finns någon skillnad mellan ISAF och OEF, nu står de under samma befäl, och uppfattas som likadana. ISAF måste ut ur Afghanistan. De agerar inte längre efter de riktlinjer de ursprungligen gick efter. Afghanistan är idag ockuperat, och då måste vi dra oss ur, tyckte han.

Bengt Kristiansson delade oron för sammanblandningen av ISAF och OEF, men hur visar man i den situationen solidaritet?  Gösta Hulthén menade att det går att värna om mänskliga rättigheter ändå, se till exempel vad Guantanamogruppen lyckades med.

Frida Blom avslutade med att säga att det krävs soldater, men att alla måste sätta press på att en skillnad görs mellan ISAF och OEF.

Läs mer om ISAF, Svenska Afghanistankommittén, Svenska Freds

Jens Elfsberg/Global Reporting