Global Reporting

Direkt till innehållet »

English flag | En Español | En Français | Visa bilder från

Datum: 14 februari
Medverkande: Fredrik Segerfeldt, ansvarig för Timbros program bistånd och global utveckling, Gina Funnemark, Revisionschef på Riksrevisionen och Lennart Wohlgemuth, tf generaldirektör på SADEV, Institutet för utvärdering av Internationellt utvecklingssamarbete.
Samtalsledare: David Isaksson, Global Reporting.

Revision & Konspiration

Revisorer, utvärderare, journalister och politiker. Biståndet granskas som aldrig förr, men har granskarna i själva verket en hemlig agenda? Och vad består den i så fall av? Global bar bjöd in till debatt om vem som granskar granskarna. I panelen satt Fredrik Segerfeldt, Timbro, Gina Funnemark, Revisionschef på Riksrevisionen och Lennart Wohlgemuth, tf generaldirektör på SADEV.

Att biståndsprojekt granskas för att se till att pengarna når fram genom alla led är en självklarhet. Men hur tillförlitlig är en granskning utförd av någon som nästa dag själv leder ett projekt? Inom biståndsbranschen finns en tradition av att utvärdera och granska sig själva. Hur skadligt är detta för det svenska biståndet?

Rykten om en konspiration mellan Timbro och regeringskansliet för att sänka det svenska biståndet avfärdades tidigt i debatten – Fredrik Segerfeldt gick istället ut hårt mot Sida och kritiserade deras fördelning av biståndspengarna. Den nyligen publicerade Timbrorapporten GONGO:s och deras roll i biståndet togs upp. Där beskrivs bland annat frivilligorganisationerna som vänsterideologiskt inriktade, med en skeptisk syn på handel och marknadsekonomi. Fredrik Segerfeldt ansåg att biståndet skadats av Sida och den information de ger till allmänheten som han ansåg innehålla felaktigheter:

–Det är en massiv informationsström av propaganda som är snedvriden, felaktig och grymt, grymt upprörande.

Det kontrollorgan Sida har skapat ifrågasattes av Gina Funnemark, som berättade att Riksrevisionen hittat fel i biståndskedjan, som Sidas egna kontroller inte upptäckt.

Frågan om hur konkret man kan vara i sin granskning då man ena veckan är granskningskonsult och nästa vecka har hand om ett eget projekt förde in Lennart Wohlgemuth i debatten. Han påpekade att man för att komma bort från branschens granskning av sig själv så ska man ta in så lite konsulter som möjligt. Den relativt nya statliga myndigheten SADEV i Karlstad togs upp som exempel och svårigheten att hitta anställda som inte har ett  förflutet inom för många delar av biståndsbranschen. Lennart Wohlgemuth poängterade att på kort sikt begränsas arbetet av detta underskott på anställda, de stora granskningarna blir helt enkelt för stora Det viktiga är att bygga upp kunskap om hur man gräver på djupet för att på sikt kunna granska även de största projekten, vilket är ett av målen För SADEVS arbete.

– Granskningarna är inte för att underminera och ifrågasätta utan för att se till att det här blir bra, sade Lennart Wohlgemuth.

SADEV går ett steg längre än Riksrevisionen – som enbart tittar på om systemen fungerar – och arbetar med själva systemen och försöker ta fram indikatorer och modeller för hur man ska mäta effekter av biståndsarbetet.

David Isaksson frågade varför Gina Funnemark och Riksrevisionen fokuserar på projekt i organisationer som man redan från början vet är svaga och fick svaret att RRV också granskar såväl fall där inrapportering till Sida varit sen som biståndsprojekt där man inte uppfattat att det skett några problem på vägen. Hon kritiserade överlag svenska granskare för att de ifrågasätter för lite – inte ens när lokala personer slår larm om eventuella oegentligheter sker något. Denna godtrogenhet inom biståndsarbetet gör att det förlorar sitt värde.

Debatten nådde aldrig riktigt huvudfrågan om vem som granskar granskarna utan cirkulerade mer runt förutsättningar för biståndet. Representanter från Sida i publiken argumenterade mot Fredrik Segerfeldts uttalanden om Sida som massivt propagandaorgan och ifrågasatte hans yttranden.

Den efterföljande diskussionen handlade om vad som är den svaga länken i biståndsarbetet och Stefan Dahlgren, utredare på Sida, pratade om riskmoment och vad som kostar mest, kontroll av led i biståndsarbetet eller pengasvinn. Han förtydligade att kompromisser är genomgående i verksamheten och fick medhåll från olika håll. Han sa även att med den nya biståndspolitiken kommer det bli svårare att identifiera vad som är Sveriges bidrag i olika projekt.

Hur skulle då en annan, bättre revision se ut? Gina Funnemark påpekade att det är viktigt att kedjan, från Sida till lokala organisationer, måste ses över.  De svaga länkarna måste helt enkelt bort genom granskning värd namnet.

Anna Starkenberg/Global Reporting