Debatt på Global Bar
Datum: 2006-03-30
Gästtalare: Mats Wingborg, journalist på frilansgruppen Context, Dennis Pamlin, rådgivare i global ekonomi på Världsnaturfonden och Ulla Gudmundson, analyschef på UD.
Samtalsledare, David Isaksson, Global Reporting.
Kina-imperialism!?
Om exakt två år, invigs de Olympiska Spelen i Beijing. Det sägs att bara själva stadion där huvuddelen av friidrotten sker kostar mer en miljard kronor. Men det har Kina råd med som med sina 10 à 15 procent av världens ekonomi är också en av de snabbast växande. Kinas handel med de afrikanska och latinamerikanska länderna, inte minst med Chile slår nya rekord. Made in China har blivit ett begrepp i hela världen.
– I många avseenden, är Kina en stark och dynamisk stat, inledde Ulla Gudmundson, analyschef och tidigare Kina-handläggare på UD.
Med vilka glasögon ser västvärlden Kina? Undrade hon. För kineserna, är det självklart att deras land alltid varit en stark stat som hade alfabet när västlänningarna fortfarande bodde i hyddor. Kinesiska navigatörer besökte den afrikanska kusten, och kanske till och med Amerika, långt innan européer nådde dit. Vi i västvärlden måste sluta se Kina som den svaga staten den kanske var mellan 1800- och 1900-talet.
Mats Wingborg, journalist på frilansgruppen Context, som rest och publicerat flertal artiklar om Kina, talade också om den starkt expansiva kinesiska kommersen i Afrika.
– Man ser en påtaglig och ökad kinesisk närvaro i Afrika, sa han och nämnde kinesiska affärsintressen i flertal afrikanska länder, däribland Angola, Moçambique, Gabon, Zambia. Mats Wingborg berörde också den kinesiska statsministers visit i Afrika där bilaterala avtal om total frihandel och militärt samarbete anslöts mellan den kinesiska staten och sex afrikanska länder.
Men Kina gör inte bara affärer. Kina bedriver också ett omfattande biståndsarbete i Afrika, bland annat genom finansiering av stora infrastrukturprojekt.
– Jag reagerar mot användandet av orden att Kina dammsuger världen i jakt på råvaror, som det står i inbjudan. För det Kina gör är ju att producera varor, billigt, som uppfyller våra konsumtionsbehov i väst, påpekade Dennis Pamlin, rådgivare i global ekonomi på Världsnaturfonden.
– I brist på ett mer diplomatiskt ord så kallas jag mycket av västvärldens fördömande mot Kina för hyckleri eftersom det inte är konsekvent, fortsatte han.
Dennis Pamlin ser stora håll i västvärldens analys av utvecklingen i Kina. En sak vi bör ha i minnet är att det är de kinesiska spararna som bidrar till vår ekonomiska utveckling eftersom det är deras pengar som lånas ut när Kina köper amerikanska statsobligationer.
Det är ju dessutom vi själva, som genom att kräva maximal avkastning på våra fonderade pensionspengar, bidrar till en utveckling där kinesiska företag tillverkar allt så billigt det bara är möjligt, oavsett om arbetsrätten respekteras eller inte.
– Kräver vi inte maximal avkastning av våra pensionspengar? Frågade han retoriskt.
Detta blev start till många frågor och synpunkter om de ökande klyftorna i det kinesiska samhället, om det ökända förtrycket som den tibetanska befolkningen utsätts för men också om det kanske värre som den muslimska minoriteten är offer för i Kina.
Slutsatsen blev den att mänskliga och fackliga rättigheter är eftersatta i Kina. Men också det faktum att Kinas framgångssaga visar för många andra icke-demokratiska länder att det inte nödvändigtvis krävs demokratin för ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning.
Men hur kommer det sig att Kina lyckas så bra i Afrika och Latinamerika samtidigt som Japan misslyckats på samma marknader? En orsak, ansåg flera som deltog i diskussionen, var den ömsesidiga identifiering som finns mellan Kina och många länder som varit koloniserade.
Ulla Gudmundson från UD menade också en del förklaring kan finnas i det konfucianska tänkande som Kina praktiserar i sina affärskontakter och som går ut på att både partner blir nöjda med överenskommelser.
Andra hävdade att många stater i den tredje världen föredrar kanske ett samarbete med Kina framför västerländska makter i vetskap om att en militärkupp, som exempelvis den mot Salvador Allende i Chile 1973, är högst osannolik från kinesiskt håll.
Om dagens Kina är imperialistiskt eller ej är en fråga som diskuterades fram och tillbaka. Däremot rådde stor enighet om att västvärlden måste ändra sin attityd gentemot Kina, sluta att tala om ”dem och vi” och inse att den (västvärlden) inte alltid vet bäst. Väst är inte längre alltings centrum. Eller som Denis Pamlin uttryckte det:
– Problem med de mänskliga rättigheterna i Kina är också västvärldens problem.
Men för dem som ser Kinas framfart som ett säkert tecken på imperialismen är de senaste protesterna i Zimbabwe mot de kinesiska varor som dominerar marknaden en föraning om något vi kan förvänta oss i fler länder.
Är det kanske dags att säga ”China go home!” – på kinesiska förstås!
Michel Kimpele/Global Reporting