Datum: 21 februari 2008
Medverkande: Anders Nordström, nytillträdd chef för Sida, Joakim Palme, chef för Institutet för framtidsstudier och Barbro Hedvall, ledarskribent på Dagens Nyheter.
Samtalsledare: David Isaksson, Global Reporting.

Dags för Globaliseringen 3.0?

Diskussioner kring globaliseringen hamnar ofta i en svart-vit polemik som inte leder vidare. Växthuseffekten präglar idag en debatt som närmast fått malthusianska övertoner. Att en värld i ständig förändring kräver förändrade förhållningssätt är alla överens om. Men hur går det till i praktiken? Var står det svenska utvecklingssamarbetet i globaliseringen idag och i framtiden? Visioner, iakttagelser och tyckande flödade i en diskussion som lockade till skratt och avslutades med en spontan applåd.

Inledningsvis diskuterades frågan om det går att bedriva en långsiktig ekonomisk utveckling utan ekologisk hänsyn. Och är klimathotet överdrivet? Har inte tidigare domedagsprofetior visat sig vara fel. Och vad blir rollen för utvecklingssamarbetet i framtiden?

Anders Nordström förklarade att utvecklingssamarbetets roll måste röra en bärkraftig utveckling där vi skapar förutsättningar för olika saker som till exempel bättre hälsovård och fungerande näringsliv.

– Biståndets roll har ändrats och det traditionella biståndet i form av biståndsprojekt finnns inte kvar. Och där det finns ska vi bort från det, sa Anders Nordström.

– Men vi behöver samtidigt ta död på diskussionen om att biståndet ska sponsra svenska företag. Däremot kan vi vara med och skapa förutsättningar för svenska och andra företag att delta på marknader som växer, sa Anders Nordström.

En av anledningarna till att Anders Nordström valde att lämna WHO och komma tillbaka till Sverige är att vår politik inte är tillräckligt synlig utomlands.

– Sverige har ett högt förtroende, som vi kan utnyttja mer. Jag menar inte att vi ska ha mer ”svenska flaggor” och vara synliga på det viset, utan att vi mer aktivt kan driva frågor i Bryssel, i Zambia och i Världsbanken.

Vidare förtydligade Anders Nordstörm att Sverige skulle kunna bidra med ärligt uppsåt, mål och värderingar såsom respekt för individen och mänskliga rättigheter, samt fokus på rättvist samhälle.

I Science Fiction – litteraturen – finns målande beskrivningar av framtiden, och olika scenarier. Till exempel beskrivs i vissa böcker hur maktbalansen kommer att skifta och att USAs hegomoni försvinner. Men när USAs makt minskar är det Kina som tar över? Hur ser framtiden ut?, frågade David Isaksson.

– På Institutet för Framtidsstudier använder vi ofta ett demografiskt perspektiv. Kunskap om befolkningsutvecklingen ger också möjlighet att se förutsättningar för ekonomisk utveckling, försörjning och behov av äldrevård. Enligt våra beräkningar kommer inte Kina vinna. År 2050 har Indien vunnit, svarade Joakim Palme.

Johan Galtung förutsåg murens fall med någon vecka, och han har också datumbestämt USAs fall. Han säger att han kommer att överleva USA, och att han kommer att bli 95 år.

– Hur gammal är han?, undrade publiken.

– Han är inte 95, men jävligt gammal, sa Joakim Palme.

Joakim Palme berättade att institutet arbetar för att identifiera handlingsalternativ, se restriktionerna och möjligheterna som göms i framtiden. En viktig utgångspunkt är utvecklingssamarbete.

– Det vi kan bidra med är våra egna erfarenheter. Vi har byggt vårt välstånd på ingenjörskonst och sociala skyddsnät som inte enbart varit riktade till de allra fattigaste, utan inkluderat alla. Det är något vi tenderar att glömma bort. Ändå är det något som visat sig vara en hållbar modell för fattigdomsbekämpning.

– Det finns en tendens att förenkla utvecklingsproblematiken, men det handlar inte om antingen eller. Nu är det klimatet, men låt oss inte glömma sociala investeringar, tillade Anders Nordström.

Barbro Hedvall höll med om att det finns en tendens att ta en fråga i taget – och att det nu är klimatet som står överst på dagordningen.

– Min tidning är kanske värst. Man måste behålla en sund kritisk inställning – vi människor är ändå bra påhittiga. Vi har överlevt flera miljoner år. Världen har krympt, men världen är inte platt som Thomas Friedman beskriver den, sa Barbro Hedvall.

Hon fortsatte med att påminna oss om att det för utveckling krävs arbete och utbildning, men också ett fokus på vikten av en fungerande rättsstat.

– Ett stort problem i utvecklingsländer är att människor saknar tillit till morgondagen, och till människor runt omkring dem. Särskilt de som lever i en kleptokrati.

En anledning till att Sverige kunde gå från ett av Europas fattigaste länder var, enligt Barbro Hedvall, att vi befriade oss från korruption och etablerade en kår av byråkrater som garanti för rättsäkerhet.

– Hållningen att vi ska frälsa omvärlden, är en fin hållning, men det är en svår uppgift. Men att vädja till skattebetalarnas dåliga samvete är en oreflekterad hållning, sa Barbro Hedvall.

Anders Nordström förklarade att förenklade visioner kan vara bra och något vi måste acceptera även om verkligheten är mer komplex och svårhanterlig än enkla mål som till exempel millenniemålen.

–Att ha en gemensam fiende har hjälpt till, och gett oss tydliga mål som blir lättare att åstadkomma. Exempelvis har vi kunnat bekämpa polio och smittkoppor genom att arbeta med en barnsjukdom i taget. En tydlig fiende eller ett mål hjälper oss att ha en tydlighet om vad vi gör och vad vi åstadkommer, sa Anders Nordström.

Joakim Palme påpekade att vi ofta har en alltför deterministisk syn på vad som kommer att hända. Klimatet är på väg åt ett visst håll, tror vi. Men kanske blir det värre eller inte alls så allvarligt som vi trott?

– Vi måste våga föreställa oss det oväntade. Man är alltför fast i att utvecklingsländer är fast i underutveckling; vi måste våga se ”Indien 2050”.

– Globaliseringen är varken ond eller god, det handlar om hur vi organiserar den. Den perfekta marknaden och den perfekta demokratin existerar inte. Vi kanske inte kan nå nirvana, men vi ska försöka minska de värsta maktskillnaderna, menade Joakim Palme.

Före 2001 kunde få föreställa sig terrorismens inflytande. Vilken oväntad stor framtidsfråga kommer att påverka morgondagens beslutsfattare? Finns det någon ”bubblare”, något som kommer att påverka oss lika mycket?

Barbro Hedvall oroade sig för att nationalkrigen skulle återkomma . Joakim Palme såg ett hot i att smittsamma sjukdomar skulle kunna sätta stopp för integrationsprocessen i globaliseringen, och att vi vänder oss inåt istället för utåt. Anders Nordström funderade på om problematiken i Mellanöstern, samt om konflikten mellan Ryssland och USA kan bli större än vad vi anar idag.

– Men vi bör inte ha högoddsarna som huvudalternativ, utan ta fasta på de utmaningar vi ser i framtiden, sa Joakim Palme.

Den andra framtidsvisionen panelen fick svara på vad som kan vara det oväntade positiva som skulle kunna ha stort genomslag i våra liv?

Barbro Hedvall föreslog, till publikens applåder, att det vore om världens kvinnor fick större makt, fick mer utbildning och slapp föda så många barn eller dö i barnsäng.

– Då skulle vi kunna räkna med en positiv utveckling, och lösa många av de problem vi har talat om idag, avslutade Barbro Hedvall.

Anna Sjögren /Global Reporting