Coctail och MR-kämpe
Datum: 2007-10-18
Gästtalare: Åsa Faringer som producerat filmen Svarta Nejlikan (om Harald Edelstam), Maria Leissner, regeringens demokratiambassadör och Svjetlana Duric, handläggare på Palmecentret och själv från Balkan.
Moderator: David Isaksson
När ska en diplomat försvara de mänskliga rättigheterna och riskera de bilaterala relationerna och näringslivsintressen? Frågan diskuterades på Global bar 18 oktober, med en panel bestående av demokratiambassadören Maria Leissner, filmaren Åsa Faringer samt Palmecentrets mellanösternhandläggare Svjetlana Duric.
I Chile, Argentina, Uruguay och andra länder finns gator, torg och minnesplaketter efter Harald Edelstam, Chilenska UD använder sig till och med av den svenske ambassadörens arbete för att rädda liv som ett exempel på hur en diplomat ska arbeta när mänskliga rättigheter kränks som fallet var i Chile 1973. I Sverige däremot finns ingenting. Varför är det så?
Bakgrunden till att Edelstam ses som en hjälte i Latinamerika är att han som ambassadör i Chile 1973 riskerade sitt eget liv och våra diplomatiska relationer med landet för att rädda människoliv. När militärjuntan i Chile tog makten i en blodig kupp satt de tusentals vänsteranhängare från hela Latinamerika fängslades i fotbollsarenor. Anhängare till den störtade presidenten Allende torterades och mördades. Den svenska ambassadören Harald Edelstam agerade snabbt och trots risken för sitt eget liv lyckades han rädda många människor.
Åsa Faringer och Ulf Hultberg, vars film om ambassadören nyligen släppts, tycker det är en skandal att Edelstam inte nämns någonstans i det officiella Sverige. Inga minnesböcker eller omnämnande om hans hjälteinsats finns på UD. Hans insatser för att rädda liv i Norge, Berlin, Polen, Indonesien, Centralamerika och Chile nämns inte heller i några skolböcker.
– Den form av civilkurage som Edelstam visade är det brist på, sa Svjetlana Djuric.
Som journalist i det forna Yugoslavien upplevde Svjetlana Djuric diplomater som inte vågade ta ansvar för att skydda henne eller andra som
riskerade livet i kampen mot Milosevic. Svjetlana hade rapporterat om Milosevicregimens brott mot folkrätten och antidemokratiska styre. Men när hon hängdes ut i en polistidning insåg hon att hennes liv var i fara. På ambassaden möttes hon kyligt av frågan vad gör du här? När det sen var dags att fly sa ambassadpersonal att det var upp till henne själv att ta risken att lämna landet. Ambassaden kunde inte skydda henne.
– Det beror för mycket på det personliga engagemanget hos diplomaten själv och i en så hierarkisk organisation som diplomater lever i är det svårt att visa civilkurage.
Maria Leissner sa att det finns en medvetenhet om att demokrati och mänskliga rättigheter ska försvaras även om det inte ingår i tjänstebeskrivningen. För henne är det självklart att man ställer upp för människor i nöd. Hon använde själv residenset i Guatemala för att ge människor skydd.
– Man behöver inte ringa hem till UD för att fråga om lov eller flasha i media för att man gör detta.
På frågan om varför det inte finns någon Edelstam idag svarade Maria att diplomaten framför allt är en tjänsteman.
– Det finns ett gummiband för vad som är tillåtet men sträcker man gummibandet för långt så riskerar det att spricka och då får man sitta och kopiera papper.
Henrik Amneus pensionerad ambassadör förklarade att diplomatins uppgift inte är att vara hjälte utan att medla och uppehålla relationer mellan staterna. Till detta finns det internationella regelverk som man måste följa. Och framför allt måste man respektera de lagar som gäller i landet man är i.
– Polska och nicaraguanska diplomater skulle kunna hävda att de räddar människoliv och skyddar utsatta genom att hindra aborter i Sverige. Men hur skulle vi i Sverige agera då? Skulle vi inte kräva att de utvisas från landet?
Alla var överens om att det rådde speciella omständigheter både i Budapest 1946 där Wallenberg agerade och i Chile 1973. Dessa omständigheter gav också en möjlighet åt hjältedåd. Krävdes det hjältepersonligheter som Edelstam och Wallenberg eller var det speciella omständigheter som skapade hjältarna?
– Var är den här hjälten i dagens Irak, undrade Maria Leissner avslutningsvis.
Petter Bolme /Global Reporting