Biståndsbranschen omsätter många miljarder och sysselsätter tusentals människor. I många fattiga länder är biståndet den enskilt viktigaste näringen. Men vem granskar biståndet? I panelen på höstens första bardebatt satt Maciej Zaremba, kulturjournalist på DN, Katarina Wallentin, webbredaktör på Action aid och Jöran Hök, chefredaktör för Sidas tidning OmVärlden.

Samtalsledaren David Isaksson tog upp frågan om biståndsjournalister lever i symbios med sina uppdragsgivare. Hans teori var att de som granskar biståndet uppfattar sig som ”goda” när de skriver om utvecklingsfrågor, vilket gör att de inte alltid vill lyfta fram det negativa eller stöta sig med de mäktiga i branschen.

Hur tänkte Maciej Zaremba när han skrev sin uppmärksammade artikelserie om Kosovobiståndet? Fanns det inte en risk att skriva alltför kritiskt om FN så att förtroendet för organisationen raseras?

”Det handlar inte om att FN ska förstöras utan att det måste repareras”, hävdade Maciej Zaremba.

Han menade att det var självklart att skriva om Kosovo eftersom det är FN:s största mission någonsin.

”Här ägnar sig FN åt statsbyggande”, sa han. ”Dessutom är Balkan en krutdurk som riskerar att bli en ny Gazaremsa.”

Han beskrev hur 23-åringar med avbrutna akademiska studier och fantasilöner arbetar för FN utan att respekteras av dem de ska hjälpa. Maciej mötte också personer i Kosovo som menade att det var omöjligt att få FN att respektera grundläggande mänskliga rättigheter.

”Det var en stark paradox”, sa han. ”Många svenskar upplevde att det var frustrerande att vara en hederlig biståndsarbetare och hela tiden möta korrumperande och likgiltiga människor. Några var på gränsen till utmattningsdepression.”

Jöran Höök inledde med att kommentera moderatorns inpass om ”goda” journalister och hävdade att de flesta i branschen drivs av något annat. Han menade att de helt enkelt är förbannade på tillståndet i världen och ägnar sig åt journalism of outrage. Han trodde inte heller att kritiska artiklar om bistånd får människor att bli mer negativa till stöd, tvärtom visar studier att svenskarnas inställning till biståndet är alltmer positivt. Granskningen är viktig och förutom journalister kan även forskningsinstitutioner, enskilda forskare och debattörer bidra till arbetet. Han nämnde att Omvärlden beskrivit FN-missionen i Kosovo i ett tiotal artiklar.

”Ni undrar varför vi inte skrivit mer om detta och mycket tidigare, men då kan man ju också ställa frågan varför DN inte tagit upp ämnet tidigare?”

”Det ska väl till en galning som jag som säger att Kosovo är sexigt”, kontrade Maciej Zaremba.

Han beskrev hur han lyckats övertala redaktionssekreteraren att få åtta månader för att leverera fyra artiklar.

”Vilken annan redaktionssekreterare skulle säga ja till det?”

Katarina Wallentin förklarade hur hon som pressekreterare på Sida fört en ständig  kamp mot journalisters ilskna inställning. När hon arbetade på Läkare utan gränser möttes hon istället av beröm och journalister som ville följa ut på uppdrag. Här finns ett märkligt förhållande mellan medierna och de stora ”goda” organisationerna som Läkare utan gränser och Rädda barnen, menade hon.

”De måste givetvis också granskas, de sysslar med en miljardindustri och har mycket makt på plats i landet. På så sätt kan de liknas vid FN.”

Enligt Katarina Wallentin är man rädd för att vara en whistleblower och berätta om oegentligheter. Hon tog skriverierna om UFF som exempel, de gav alla biståndsorganisationer sämre rykte. 

Hon kommenterade också att det är väldigt få journalister som kan ge sig ut på ett granskande uppdrag i åtta månader.

”Men det är bättre att DN publicerar den här sortens artiklar än Omvärlden. Den läses ju trots allt inte av så många och då skriver vi bara för varann i en ankdamm”.

Jöran Höök bekräftade att han varje dag får minst två bra förslag på granskande reportage som han måste avvisa för att det inte finns resurser.

Samtalsledaren David Isaksson undrade varför inte inhemska journalister kunde arbeta med att granska biståndsgivare i sina hemländer.

”Deras material skulle vi också kunna använda och publicera här. Kanske är det dags att hålla kurser i hur utländska journalister ska granska de internationella biståndsgivarna?”

Maciej Zaremba fortsatte med att redogöra för hur svårt det varit att få människor i Kosovo att ställa upp på intervjuer. Det kostar för mycket att förlora jobbet när man har så hög lönenivå, menade han.