Vi vet alla hur det är i Afrika – eller hur? Bilderna av fattigdom, beroende och nöd har format vår syn på en hel kontinent. Men hur gör man för att skildra Afrika och andra delar av världen utan att fastna i stereotyper? Årets första Global Bar handlade om hur vi i väst formar bilden av ”de andra”.

Samtalsledaren David Isaksson inledde med att berätta om ”Meanwhile, Back in Zambia…”, resultatet från en resa som Global Reportings medarbetare gjorde förra året. Det är en klippbok men också ett experiment eftersom hela produktionen gjordes på mindre än en månad. I sista kapitlet får afrikanska kollegor bedöma resultatet, kommentarer som är både positiva och negativa.

Men kan vi från det rika väst över huvud taget ge en rättvis bild av ett land i Afrika? David Isaksson bad paneldeltagaren Stefan Jonsson, kulturskribent på Dagens Nyheter och författare till flera essäer om vårt post-koloniala tänkande, kommentera boken: ”Stimulerande och spännande, tyckte han. ”Jag förstår att detta är en snapshot men det som är hedervärt är att ni erkänner era begränsningar och att ni konfronteras med era egna fördomar. Förändrar boken min bild av Zambia? Nej ­ –  men det kanske heller inte var meningen”.
Problemet med boken är hastigheten, fortsatte han, samtidigt som han insåg att utgångspunkten just varit att göra en klatschig och dekorativ produkt. Men Stefan Jonsson hade gärna lyssnat på fler zambiska röster och sett längre intervjuer.

För Maria Söderberg, journalist och fotograf som också satt i panelen, är tidsfaktorn avgörande när hon skildrar andra kulturer. ”Jag vill gärna stanna kvar länge i ett land och sedan återvända för att visa upp resultatet. Det är ett ansvar man har gentemot de som intervjuas”, tyckte hon.

Maria Söderberg har arbetat i många år i före detta Sovjetunionen och en av hennes utställningar om ryska sprutnarkomaner har visats mer i Ryssland än i Sverige. Hon hävdade att hon strävar efter att förmedla det outsagda, det som står mellan raderna, något som också kräver både tid och engagemang. ”Det oväntade händer nästan alltid när man inte är där. Därför måste man vara beredd att stanna länge och komma tillbaka ofta så att det oväntade verkligen inträffar.”

Maria har i flera år samlat dagboksanteckningar bland unga prostituerade i Vitryssland. Ett arbete som kommer att fortsätta i många år till. ”Men det är svårt att få tid till den sortens projekt. Och vem betalar?”

Michel Kimpele, journalist på Global Reporting och ursprungligen från Kongo Kinshasa var också med på resan till Zambia. ”Jag är svart och åkte med mina vita kolleger. Visst blir det ett ”vi och dom” när vi befinner oss i Zambia, konstaterade han. Men vem är då jag? Jag tänker som en svensk men är inte svensk och det blev en intressant krock.”

Länder i syd och deras historia har systematiskt nedvärderats av den västerländska delen av världen i 500 år, menade Stefan Jonsson. Det är först efter avkolonialiseringen som skribenter och historiker i syd kunnat ge sina egna versioner. Men världsbilden styrs fortfarande av de stora västerländska mediebolagen och vilka bilder är det som skapas? Stefan tog ett exempel med den danska båt med hundratalet forskare och journalister som seglar jorden runt på expeditionen "Galathea 3.” Syftet är att främja dansk kunskap om världen och världens kunskap om Danmark.

När fartyget gjorde ett strandhugg i Accra var BT, Berlingske Tidende, en av de danska tidningar som skildrade besöket. Under rubriken ”Den svarta häxkitteln” beskriver journalisten hur staden är som en myrstack med svarta människor, stinkande avskräde och kvinnor som bjuder ut sig mot att de får följa med till Europa. ”Texten andas kolonialism och exotism, menade Stefan Jonsson. När västerländska medier för ut denna bild blir det katastrofalt, det är som att återvända till 1800-talet”.