Kommunikation i konfliktzoner är en snabbt växande marknad och i länder som Irak och Afghanistan är det tuff konkurrens mellan konsultfirmorna. Ingen part vill missa chansen att påverka opinionen.

Att krigets första offer är sanningen är en spridd uppfattning, men hur fungerar det i praktiken att arbeta med kommunikation när budskap ska ut och dialog skapas under svåra förhållanden?

Om hur det är att arbeta med kommunikation i konfliktfyllda länder handlade en högaktuell Global Bar den 13 april.

Susanne Tarkowski Tempelhof från Göteborg har egen erfarenhet av att jobba med kommunikation i krigsområden. Som 22-åring begav hon sig till Kabul där hon arbetade på uppdrag av den amerikanska militären. Sedan en månad tillbaka är hon i färd med att starta upp ett kommunkationsföretag i det rebellkontrollerade Benghazi i Libyen.

Under ett besök i Stockholm och Global bar berättade hon hur det började:

- Jag hade en vän som åkte till Afghanistan och som skickade ett upphandlingsformulär från amerikanska militären till mig och jag insåg att det var det jag ville göra.

Susanne hade jobbat med marknadsföring och reklam i Sverige och en av hennes första uppgifter i Kabul var att göra affischer som efterlyste Osama Bin Laden. Arbetet var en del av det som med en engelsk förkortning kallas PsyOps: Psychological operations, alltså den amerikanska statens kommunikationsverksamhet riktad mot utländska målgrupper. Susanne insåg snart att det rådde brist på strategiska kommunikationsföretag i landet och bestämde sig för att starta eget.

- I Afghanistan jobbade jag främst med att stärka den afghanska regeringen och polisen. Vi gjorde kampanjer för att öka deras synlighet. Vi gjorde research för att förstå olika målgrupper, utvärderade olika medier, gjorde opinionsundersökningar.

Enligt Susanne jobbade hon aldrig för att öka afghanernas förtroende för de utländska trupperna.

- Jag har aldrig sett USA göra en kampanj för sig själva utan alla kampanjer var för att stötta den afghanska armen och regeringen.

Robert Egnell, lektor vid Försvarshögskolan, höll inte med om att de utländska trupperna i Afghanistan inte ägnar sig åt kampanjer för att förstärka sitt eget varumärke.

- Det mesta man gör handlar om att stärka den egna säkerheten och mycket handlar om att skapa goda relationer med lokalbefolkningen, till exempel genom att sätta sitt eget lands flagga på matleveranser. Annars kunde man i stället använda den afghanska flaggan.

Samtalsledare David Isaksson undrade vad Susanne skulle göra om hon fick i uppdrag att kommunicera något som hon tyckte kändes tveksamt.

- Det har hänt många gånger att kunder vill ha ut budskap som jag vet är absurda och som inte kommer ha någon resonans hos den målgrupp de vill nå. Då är jag ärlig och säger att de inte kommer funka. Men jag är ingen aktivist, jag har anställda som måste få betalt varje månad och om de vill så gör vi kampanjen.

Robert förklarade att den tekniska utvecklingen gör att information och propaganda spelar en allt större roll i krigföring.

- I dag när alla springer runt och fotar med mobilkamera blir det oerhört viktigt för militären att informera. I Irakkriget tyckte man att man gjorde allting rätt men man hade ingen chans att stå emot det budskap som förmedlades på marken. Krig handlar i dag inte främst om att besegra fienden utan om att vinna lokalbefolkningen förtroende, sade Robert och berättade en anekdot om en amerikansk Vietnamveteran som kom i samspråk med en nordvietnamesisk överste:

”Du ska veta att vi aldrig förlorade ett slag mot er,” sade amerikanen.

”Det stämmer kanske men det är helt irrelevant,” svarade nordvietnamesen och syftade på det nederlag som den amerikanska militären led i den allmänna opinionen.

- När militären planerar sina operationer sitter en kommunikationsperson med och deltar i beslutsfattandet. Det har hänt mycket bara de senaste åren.

Robert påpekade att USA, som den intervenerande parten, har ett stort informationsunderläge gentemot dem som lever i landet och vet hur information förmedlas.

- Man slänger kanske ut pengar på flygblad och så kan ingen läsa eller så visar det sig att man bara lyssnar till vissa personer.

Susanne höll med om att flygblad är ett ineffektivt sätt att påverka en befolkning.

- Alla element i samhället måste bli kommunikatörer. Först när man har den starka gräsrotsförelsen kan man lyckas med någon slags kommunikation.

Susanne fick en fråga från publiken om hon aldrig ifrågasatte sin uppdragsgivares, den amerikanska militärens, våldsanvändning i Afghanistan.

- I en utopisk värld, till exempel Alfons Åberg, skulle man leva i en värld utan ”kinetiska åtgärder” men alla använder dem.

Hon påpekade samtidigt att hon inte skulle jobba för vem som helst.

- Jag är ingen aktivist men jag skulle aldrig jobba för al-Qaida eller det Muslimska brödraskapet.

Susanne fick också frågor om konkreta exempel på uppdrag hon utförde i Afghanistan.

- Jag utbildade statliga tjänstemän på låg nivå, polis och militär. Vi skulle bygga upp deras kommunikationskompetens. Bland dem vi utbildade var många analfabeter och för dem att effektivt kommunicera med pressen var som att gå på månen.

- Vi gjorde också många rekryteringskampanjer för polisen och militären och kampanjer för att få människor att vända sig mot extremism. Vi använda ofta religiösa teman och sa att man inte ska döda enligt islam.

Robert blev ombedd att närmare beskriva de kommunikationsstrategier som används i krig.

- I dagens konflikter är det helt centralt att man har lokalbefolkningen stöd och att de förstår vad man vill uppnå och det är där militär verksamhet får problem eftersom de spränger och dödar människor.

Förutom lokalbefolkningens förtroende ska militären också vinna omvärldens och hemmaopinionens stöd.

- Jag skulle inte vilja säga att militären är särskilt bra på det.

- Kan man vinna krig med bra kommunikation? frågade samtalsledare David Isaksson.

- Jag tror inte att man kan vinna ett dåligt krig med bra information men jag tror att man kan förlora ett bra krig med dålig information, svarade Robert.